Ensamheten

Mitt i smeten
finns ensamheten.
Glömskans vänner spelar med
tystnaden som vapen.
Lägg ner, lägg ner,
ingen vill ju ha dig.
Gå bort, försvinn,
det liknar ingenting.

Ondskan i Mej

Jag vaknar och hör en cool låt, ”I know a place….ain’t nobody crying…”, gäst hos Malou är Drottning Silvia, hon är smart. Hon pratar om en utställning på Etnografiska som heter ”Traficking”. Vilken tragik. Hennes berättelser spetsar mina öron och jag hoppar upp i soffan…Drottningen och Kronprinsessan jobbar med en fond som heter ”Childhood foundation”…vad faan jobbar jag med? Jag får rysningar när jag hör om Människans ondska, mänsklighetens, som pågår och växer just Nu i Europa…tankarna vandrar till Förintelsen, Nazismen, en människosyn som hör hemma i ”Helvetet” och det sker nu. Jag skäms. Fy Faan, säger jag, går ut till kokvrån och räknar kaffefilter…två kvar. Skönt, då klarar jag mig några timmar. Jag skäms, sätter på bryggaren och börjar skriva.. Drottningens lugna röst börjar likna musik som ackompanjeras av Windows startackord. Tack gode Gud för mitt lilla elände.