Resande tankar

Ge inte upp. Skapa inte dystra figurer av skuggorna i inbillningens värld. Analysera- radera, lär och börja om från ruta ett.
Du är inte mätt. Hunger finns där bakom reignationens förlåt. Ditt mål är att leva det liv du bär inom dig- det du vill och kan och har ägnat denna tid på jorden att öva på.

När ska du väl vara färdigövad och kliva fram på verklighetens estrad?
När ska fröna gro och slå ut i blom och spridas till summan av allt?

Du måste bara börja nu att leva detta liv.
Var inte rädd. Var inte feg. Var inte den veke.

Naturens armé

Promenerande på Karl Johann möter och samtalar jag med en tjej från Amnesty International. Hon är medlemsvärvare. Jag ger henne under samtalet mycket beröm för hennes goda arbete för ‘mänskliga rättigheter’, ett mycket populärt ämne idag.
När jag berättar om min inställning och kunskap i ämnet, och alltmer beskriver mitt cyniska synsätt, om mänsklighetens rovdrift på planeten och kapitalismens utsugning av allt (människor, djur, naturresurser) som kan genera pengar (makt) och att jag är medlem av miljörörelsen och stöder ‘Greepeace’. Ja, då klarnar det lite.

Miljön ligger mig närmast om hjärtat- naturen, djuren, luften vi andas, vattnet, regnskogen…
Vi pratar om ‘Mänskliga rättigheter’- vi borde prata om ‘Mänskliga skyldigheter’ och ansvar att ta vara på Miljön. Vi måste ge Naturen och Framtiden en Juridisk Rätt med en advokat. Eller kanske en naturens armé, gerillakrigföring mot kapitalismens vårdslöshet och tjuveri.

Genom att prata om saken blir inget gjort.
Hur mycket regnskog har avverkats medan vi diskuterat saken? Hur många elfenben har skördats?
Hur många svältande barn har räddats?

Glömskan

Det mörka rummet. Jag låste dörren och gömde nyckeln. Jag glömde var. Där innanför finns de förbjudna känslorna. De dåliga.

Jag lämnade hjärtat, magen och sprang upp till hjärnkontoret. Jag påbörjade boken med bortförklarandet, rättfärdigande förnekelsen av det sanna. Övertygade mig om att: Det godkända är det rätta.

Jag glömde men blev inte fri.Var gång jag hörde en klang från rummet, närmade mig en nyckel, blev jag orolig och flydde- rädslan för det som hördes nerfrån rummet blev allt översvallande ogripbar.

Akta

När du lämnade hemmet, ny, föll du rakt i armarna på trygghetsnarkomanen i dig. Bekräftaren av dina gamla skönheter och storheter. Härligt, va?

Sedan blev ni varandras bollplank (läs: terapeuter), trodde ni. Ni klamrade er fast och fastnade till slut i ett stillastående outvecklande. Vad är det nu som är fel? När ofriheten utbyter tryggheten och ni fastnaglade blir varandras fiender, börjar ni göda hatet alltmer.

Sluta, bryt upp och segla ut mot en okänd horisont igen. Den finns där om Du vågar!

Konst

De olika möjligheter att se som vi äger gör att vi har omedelbar tillgång inte bara till naturen som bild utan också till bildens natur.

 

Ur: JMW Turner av Bockemühl