Ny höst

Sommarens prestation…

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Åjo

Nja. Vad väntar jag mig att andra ska göra? Falla på knä och tillbedja den store gurun inom alla områden? Fiolspelaren som fick tummen i ögan när han gjorde honnör inför Jante, självkänslans baneman.
Ödmjuk är jag på intet sätt i min självupptagna godhet.
Vem är jag? Vad vill jag?

Gitarrist ja

Gitarrist ja

Resande tankar

Ge inte upp. Skapa inte dystra figurer av skuggorna i inbillningens värld. Analysera- radera, lär och börja om från ruta ett.
Du är inte mätt. Hunger finns där bakom reignationens förlåt. Ditt mål är att leva det liv du bär inom dig- det du vill och kan och har ägnat denna tid på jorden att öva på.

När ska du väl vara färdigövad och kliva fram på verklighetens estrad?
När ska fröna gro och slå ut i blom och spridas till summan av allt?

Du måste bara börja nu att leva detta liv.
Var inte rädd. Var inte feg. Var inte den veke.

Naturens armé

Promenerande på Karl Johann möter och samtalar jag med en tjej från Amnesty International. Hon är medlemsvärvare. Jag ger henne under samtalet mycket beröm för hennes goda arbete för ‘mänskliga rättigheter’, ett mycket populärt ämne idag.
När jag berättar om min inställning och kunskap i ämnet, och alltmer beskriver mitt cyniska synsätt, om mänsklighetens rovdrift på planeten och kapitalismens utsugning av allt (människor, djur, naturresurser) som kan genera pengar (makt) och att jag är medlem av miljörörelsen och stöder ‘Greepeace’. Ja, då klarnar det lite.

Miljön ligger mig närmast om hjärtat- naturen, djuren, luften vi andas, vattnet, regnskogen…
Vi pratar om ‘Mänskliga rättigheter’- vi borde prata om ‘Mänskliga skyldigheter’ och ansvar att ta vara på Miljön. Vi måste ge Naturen och Framtiden en Juridisk Rätt med en advokat. Eller kanske en naturens armé, gerillakrigföring mot kapitalismens vårdslöshet och tjuveri.

Genom att prata om saken blir inget gjort.
Hur mycket regnskog har avverkats medan vi diskuterat saken? Hur många elfenben har skördats?
Hur många svältande barn har räddats?

Glömskan

Det mörka rummet. Jag låste dörren och gömde nyckeln. Jag glömde var. Där innanför finns de förbjudna känslorna. De dåliga.

Jag lämnade hjärtat, magen och sprang upp till hjärnkontoret. Jag påbörjade boken med bortförklarandet, rättfärdigande förnekelsen av det sanna. Övertygade mig om att: Det godkända är det rätta.

Jag glömde men blev inte fri.Var gång jag hörde en klang från rummet, närmade mig en nyckel, blev jag orolig och flydde- rädslan för det som hördes nerfrån rummet blev allt översvallande ogripbar.