De olika möjligheter att se som vi äger gör att vi har omedelbar tillgång inte bara till naturen som bild utan också till bildens natur.
Ur: JMW Turner av Bockemühl
Jag vaknar och hör en cool låt, ”I know a place….ain’t nobody crying…”, gäst hos Malou är Drottning Silvia, hon är smart. Hon pratar om en utställning på Etnografiska som heter ”Traficking”. Vilken tragik. Hennes berättelser spetsar mina öron och jag hoppar upp i soffan…Drottningen och Kronprinsessan jobbar med en fond som heter ”Childhood foundation”…vad faan jobbar jag med? Jag får rysningar när jag hör om Människans ondska, mänsklighetens, som pågår och växer just Nu i Europa…tankarna vandrar till Förintelsen, Nazismen, en människosyn som hör hemma i ”Helvetet” och det sker nu. Jag skäms. Fy Faan, säger jag, går ut till kokvrån och räknar kaffefilter…två kvar. Skönt, då klarar jag mig några timmar. Jag skäms, sätter på bryggaren och börjar skriva.. Drottningens lugna röst börjar likna musik som ackompanjeras av Windows startackord. Tack gode Gud för mitt lilla elände.
Film
Vårt dagliga bröd(Unser Täglich Brot).
Människans storskaliga rovdrift på Moder Jord, den industriella hanteringen av levande varelser, reducerade till rena produkter får mig att må illa. Det ”Kapitalistiska” systemet som råder överallt på vår planet tvingar på, i lönsamhetens namn, mänskligheten ett ovärdigt och fullständigt oetiskt levnadssätt.
Verkligheten överträffar dikten, heter det, att språket i filmen är tyska leder genast min tankar till Auschwitz och koncentrationsläger. Det är förvisso lätt att se tillbaka och döma, men detta händer nu och vi tackar Gud för vårt dagliga bröd på bordet.
Vad göra? Handla närproducerat, ekologiskt och betala mer?
Och växthuseffekten då? Lönsch hé?
Filmen väcker känslor och frågor…jag ger den 5 av 5!
Bildskärmen lyser, till höger om mig pågår en långfilm: Krokodiljägaren. Språket är engelska och musiken dramatisk. I köket hör jag kaffebryggaren pusta ut sin sista ånga och kaffet är klart. Jag känner sinnesro.
Jag saknar inget i midsommarhelgen för jag har fått det viktigaste tillbaka. Mitt liv i drogfriheten, och den friheten ger mig ALLT vad jag vill [Tack gode Gud för det]. Med tre wpBloggar och en massa nya plugins så kommer min helg att vara fylld av kreativitet…ensam? Näe, jag trivs bäst såhär…i egobubblan, själv i kompromisslöshetens rike.
GLAD MIDSOMMAR!
När jag står i köket och fixar med kaffebryggaren, hör jag regnet smattra mot takfönstret. Det drar småkallt, jag tänker: Vad skönt, nu slipper jag ha dåligt samvete för att jag ägnat en solig vårvecka bakom dataskärmen. I Malous pratshow säger gästen: ”Det enda man säkert vet om depressioner är att de säkert går över”- jag känner tröst och tackar Gud. När kaffet är klart och jag sitter i soffan med Emmerdale, inser jag att jag måste ut i regnet för snuset är slut…jag tackar Gud.
ordpolen 12
