popstones

Bildskärmen lyser, till höger om mig pågår en långfilm: Krokodiljägaren. Språket är engelska och musiken dramatisk. I köket hör jag kaffebryggaren pusta ut sin sista ånga och kaffet är klart. Jag känner sinnesro.
Jag saknar inget i midsommarhelgen för jag har fått det viktigaste tillbaka. Mitt liv i drogfriheten, och den friheten ger mig ALLT vad jag vill [Tack gode Gud för det]. Med tre wpBloggar och en massa nya plugins så kommer min helg att vara fylld av kreativitet…ensam? Näe, jag trivs bäst såhär…i egobubblan, själv i kompromisslöshetens rike.
GLAD MIDSOMMAR!

Friheten har ett dubbelansikte; frihet från och frihet till. När livet känns som en boja om foten ropar man gärna efter frihet. Frihet från ekorrhjulet, frihet från oket som tynger ner mig till en nivå där jag inte kan prestera mitt bästa. Är jag inte skapad för ett annat liv än detta slaveri? Det ska vara gott att leva! Talar man sedan med en arbetslös så får man såklart ett helt annat perspektiv på saken. Rätten till. Ja nog är det så men det finns en möjlighet till förändring. Det finns alltid en möjlighet att ta ett steg åt sidan, gå utanför stigen och se hur enormt mycket vackert skogen har att erbjuda. Svårigheten, men likväl styrkan, ligger väl i att kunna överlåta sig helt, att bli svag som ett barn- beroende…

Varje dag bär natten i sitt sköte.
Ett av de starkaste vårtecknen för mej är den där speciella lukten som kommer när snön försvinner. En lukt av förruttnelse. För att den nya våren ska kunna ta vid måste det gamla dö. I alla fall i vårt klimat. Ävenså i våra liv. När ljuset kommer och solens strålar smälter bort den skyddande vitheten, då känner vi också stanken.