Varför

Jag läste en artikel för ganska många år sedan. ”Playing for the right reason”, tror jag den hette. Jag har inte blivit fri från dessa ord. Varför spelar jag egentligen?
Vadå, sånt vill man ju inte tänka på, sånt ska man inte tänka på…eller. Nej, lyckan finns väl i det odefinierade, det mystiskt lyckosamma, det obeskrivbara i konsten. Jag vill inte veta varför jag spelar som jag gör. Jag vill vara som ett barn, lyckligt ovetande, lekande i tillvarons spelrum. Meeen, jag vet ju en massa.

Hur kan jag bibehålla barnskapet i konsten som vuxen och fördärvad av intellektualism? Vad är hemligheten?

Vi måste alla gå vår egen väg och i slutändan tror jag att vi kan hitta tillbaka till nyfikenheten, hungern, njutningen i ett ögonblick. Om det är dit vi vill.
Men vem vet och när vet man…

Det här inlägget postades i Blandat och märktes av Fredrik. Bokmärk permalänken.

Om Fredrik

Musiker med nördstatus. Har studerat improvisation och jazzgitarr på Skurup FHS. Har varit elev till Ole Hjorth en tid på 1990-talet. Komponerar och spelar och delar med mig av kunskapen. Studerat konst i praktiken på Solviks FHS och lär mig mer än någonsin tidigare. Nu (2013-06) startar jag en nytt musikprojekt med nyskapande som mål.

Kommentera gärna...