Varför

Jag läste en artikel för ganska många år sedan. ”Playing for the right reason”, tror jag den hette. Jag har inte blivit fri från dessa ord. Varför spelar jag egentligen?
Vadå, sånt vill man ju inte tänka på, sånt ska man inte tänka på…eller. Nej, lyckan finns väl i det odefinierade, det mystiskt lyckosamma, det obeskrivbara i konsten. Jag vill inte veta varför jag spelar som jag gör. Jag vill vara som ett barn, lyckligt ovetande, lekande i tillvarons spelrum. Meeen, jag vet ju en massa.

Hur kan jag bibehålla barnskapet i konsten som vuxen och fördärvad av intellektualism? Vad är hemligheten?

Vi måste alla gå vår egen väg och i slutändan tror jag att vi kan hitta tillbaka till nyfikenheten, hungern, njutningen i ett ögonblick. Om det är dit vi vill.
Men vem vet och när vet man…

Men iallafall

Kyrkans tonala

Inte för att vara grov men jag vill påstå att all västerländsk musik (pop-, rock-, blues- eller visa) bygger på eller kan analyseras med Kyrkotonarterna. Ur både teoretiskt och praktiskt perspektiv är K ett mycket kraftfullt redskap att ha i sin musikaliska verktygslåda.
När jag kliver in i denna värld kommer jag snart- vilket jag ska försöka förklara- att inse den enormt praktiska nyttan av K i verkligheten.

Do re mi… Ja, precis!

Det kandlar om en ”simpel” durskala, till att börja med, och hur den skapar den klangvärld med harmonier och sköna samband, relationer, förhållanden, ja mönster som ger musiken dess plats bland de sköna konsterna- varför inte vetenskaperna.
Vi kan skönja nästan lagbundna mönster när vi tränger in i analyserandet av den enklaste melodi / visa.

Vi höres när vi ses…

Durskalan med steg.

Durskalan med steg.

Relationer

Vi har ett gäng av toner.
Jaha.
En ensam gängmedlem, utan sitt sammanhang (kontext), säger mig inte just någonting, nada. Det är först när en ton står i förhållande till en annan, eller flera, som kärlek uppstår. Ju fler toner desto mer intrikat blir gruppdynamiken eftersom varje enskild ton förändrar mängden data i helheten. Självklart, eller hur.
Detta blir tydligt när vi spelar ett ackord. Men om vi ställer tonerna i en kö av tid, och släpper fram en ton åt gången sker något nytt. Beroende på ordningen blir det en skala eller kanske en melodi.
För att skeendet ska bli begripligt måste vi sätt upp en förklaringsmodell / referensram- kontext. En tonart med en grundton som måttstock. Ett tempo i tiden (Bpm).
Spån:
Vi drar en parallell till färger…
…Tre grundfärger: röd, gul och blå. Med dessa kan vi blanda X antal nya färger och nyanser. Kan vi skapa lika mycket med tre toner?
Hur ska vi göra och vilka parametrar kan du hitta på?

Läs mer