Det handlar om

Citat

It’s like a language. You learn the alphabet,
which are the scales.
You learn sentences, which are the chords. And then you talk extemporaneously with the horn. It’s a wonderful thing to speak extemporaneously, which is something I’ve never gotten the hang of. But musically I love to talk just off the top of my head.
And that’s what jazz music is all about.

Stan Getz

Varför

Jag läste en artikel för ganska många år sedan. ”Playing for the right reason”, tror jag den hette. Jag har inte blivit fri från dessa ord. Varför spelar jag egentligen?
Vadå, sånt vill man ju inte tänka på, sånt ska man inte tänka på…eller. Nej, lyckan finns väl i det odefinierade, det mystiskt lyckosamma, det obeskrivbara i konsten. Jag vill inte veta varför jag spelar som jag gör. Jag vill vara som ett barn, lyckligt ovetande, lekande i tillvarons spelrum. Meeen, jag vet ju en massa.

Hur kan jag bibehålla barnskapet i konsten som vuxen och fördärvad av intellektualism? Vad är hemligheten?

Vi måste alla gå vår egen väg och i slutändan tror jag att vi kan hitta tillbaka till nyfikenheten, hungern, njutningen i ett ögonblick. Om det är dit vi vill.
Men vem vet och när vet man…

Jaha

Så bara för att jag på mogonkvisten tar min första gitarr och spelar en violinsonat av Bach, så skulle det innebära någonting…Schälvklarrt. Då, i arla morgonstund, är öronen öppna och grannarna tysta. Då kan jag höra vad det fantastiska instrumentet kan göra med mig. Jag fick gitarren när jag konfirmerade mig, 14-år, men jag hade lärt mig spela redan mycket tidigare. Då var det någon kompis äldre syskon som hade gitarrlektioner, och med det en gitarr. Ulf lärde mig en av de första ”House of the rising sun”. Men något år tidigare, innan jag flyttade till Hamn, lärde jag mig 3 ackord av Roger Hansson: D A7 G A7 D. Det är egentligen detta jag levt mitt musikaliska liv genom. Tack.