som om det inte fanns

-en introduktion till kaosforskningen-

1
Så är det över mej igen. Iskylan och tystnaden- övertydligheten. Jag minns; Förbrukad, icke längre önskad går jag sväljande min väg. älskar.

Som om döden kommit på besök- förlamande griper tag i muskler och hals. Med outtömlig kraft hålls sanningen tillbaka och utan minsta pardon.

Då slår mej att om Du kände så, vore livet totalt bortkastat i tystnaden.

Två gånger i dröm jag blivit kysst på kind.

En kväll. Vi knuffades. Sedan tömdes allt på innehåll.

2
Blomman sover medan klockan pratar på. Någonstans därute ett ekande skratt. Jag ville så mycket säga om min kärlek. Jag ville så mycket hålla dig i famnen. Smeka din kind och kyssa din hals. Jag ville så värma dina kalla händer. Då lät jag smärtan i S. plexus växa sig stark- oövervinnerlig.

Den vackraste drömmen hade jag den natten på golvet. Då var du min och kysste min kind.

3
Min tomma längtan mot din öppna hand.

Kvalfulla möten som väntan att skiljas. Vi får aldrig.

Frågan kvarstår outtalad. I drömmen kan jag, och får utan rädsla.

Det gör så obeskrivligt ont i magen. Det svarta Hålet är ofyllbart av tomhet.

Så går livet förbi olevt intill döden.

4
Den minsta beröring är som regn i öken- livskraften exploderar för att snart dö. Jag kan inte röra Dig, rädd att du går sönder, inte finns mer i mitt liv.


<<Tillbaka