om om inte fanns


1
Min längtan är allt jag kan säga. Strålglansen som kommer ut
när jag ser.

Utan Dig känns livet futtigt;
viljan till levnad mycket svag.
Din röst och air i blick.
Skapandets hus-
sagornas Ö.

Jag vet jag är inget för dig.
Du vill fly tiden,
jag livet.

2
Tanken helt fixerad vid drömmar om mötet.
Bilden av motståndets upplösning ömhet fick jag härom natten inte hos Dig. Det är väl så det är. Telefonlinjen är var gång redan kopplad Nu, inte av mej. Det är så jag ledsnar och bara vill glömma Allt. När jag uttryckte försvann Du. När jag låter bli försvinner jag.

3
Så möts Vi & rodnar; tiden har stått stilla. Vi kan om Vi vågar. Jag vet vari rädslan består. Den är evigt densamma, den är uppståndelsen när vi beslutat oss för Livet.

4
När Du lider Så, gör det ont i mej.

5
Tro bara inte att du har monopol på Besvikelser. I can not take it anymore.

6
Härnäst väntar endast Döden. Kärleken kommer ändå aldrig till mej. Har heller aldrig funnits i mej. Om befrielsen från den eviga pinan kom, skulle jag Tacka alla upptänkliga Gudar. För jag brinner i helveteselden; feghetens ständige följeslagare och hantlangare. Livet- det jag inte vågar, glider sakta förbi på vänsterkanten någonstans i hjärnbarken. Minnena- bilder av misär sitter etsade på Hjärtats kraftcentra. Förbannelsens klor inkörda i Solar P. Med andan i halsen och sanningen om mej själv, drar jag mej Harlikt tillbaka. Hoppande från sten till stock i den Dånande forsen mot Fallet. Härnäst väntar endast döden.

7
I ensamheten finns inga ekande skratt eller stötande Möten; minnen av förnedring. Svunnen är den tiden med kärleksgnabb och Brottningsmatcher. Ingen Människa vill jag känna som Du. Slösandet var så underbart kort, priset allt som nu finns kvar. Musiken verkar så främmande och avlägsen. Livet är i framtiden. Nuet så behärskat av Då. Vinet den enda salvan som balsam. Telefonlinjen bruten, frågan oställd.

8
Vill för allt i världen inte såra eller skära i något gammalt sår. Du sker i mej ser rakt In i min själ. Naken och svag raderas viljan ut i Tomheten, meeen Dig vill jag inte kasta bort. Så långt & så nära. Vill bara Nå din runda kind, ingenting begära, inte tänka på. Morgondagen finns ändå.

9
Hur lång väntan innan turen kommer. Hur många tankar. Det hemska i mej ger aldrig Tillåtelsen. Binder och binder fjättrar vid Ensamheten.

10
Här står jag och kråmar mej i Solen. Havet väntar, vattnet i Din vik. En bro som byggdes- pelaren i sanden. Den rasar och faller ännu. Här lever jag mitt liv hårt och starkt men Ynkligt ensamt. Sålde mina drömmar till en slaktare. Han styckar mej Bit för bit. Solen sjunker, dimman tätnar. Nu börjar Jakten, bäste vän. Skynda, skynda medan Tid är. Ikväll kan allting hända. Allting eller ingenting.

11
Men vad är livet värt, när inte vi är tillsammans. Allt som var kärt syns i blek dimma. Endast åtrån finns kvar. Längtan & förbud så oskiljaktiga står, spärrar Vägen till dig.

12
Vi kunde ha varit Allt vi drömt om, kunde ha farit på öppna hav. Om inte sanningen, så oerhört Sann. Leenden och mjuka röster utan djup- allt i Vitt. För gammal att gråta- för ung att älska. Motståndets lag allt översvallande i en enda Dans. Vi kunde ha speglats i vågorna. Om vi Velat gå utöver oss. Om vi spelat spelet till slut. Om om inte fanns...


<<Tillbaka